Där ligger ögruppen Azorerna, mitt ute i havet. Dit åkte vi för att hälsa på "båtflyktingarna" och inte vet jag vad vi väntat oss men det blev en minnesvärd vecka.
Jag visste nog ingenting om Azorerna, mer än att Margaretha och Sune var där och att det faktiskt fungerade att resa dit och besöka dem.
Sao Miguel heter den största ön, som är cirka 6,5 mil lång och 1,4 mil på det bredaste stället (uppgifterna varierar) en vulkanö med gröna kullar, sjöar, höga berg och djupa raviner.
Största staden heter Ponta Delgada och där hamnade vi på ett fint hotell och där ligger Palmina i hamn. Där fanns kyrkor, marknad, köpcentrum, parker, ett fint bibliotek och många små kaféer.
Trottoarerna var lagda i olika mönster med svart lavasten blandad med vita stenar. Putsat och städat överallt.
Vi gjorde utflykter kors och tvärs över ön med bil till andra städer, sjöar och stränder. Överallt små restauranger med god mat, ibland alldeles fantastisk - fisk helst förstås, tonfisk, svärdfisk och andra lokala firrar.
En valsafari med katamaran gjorde vi en dag. Inga valar men en stor flock delfiner, havet kokade några minuter av hoppande delfiner och man uppskattade flocken till ungefär 500 djur.
Överallt så kallade Miradorer där man hade en speciellt fin utsikt, de var ibland som små parker med sittplatser och grillar för utflykter. Och vilken utsikt! Ibland var vi bland molnen uppe i bergen och ibland vid kustbyar.
Och överallt det stora havet, ibland lugnt och solbelyst och ibland grått med vitt skum mot kusten.
Och så alla kossor förstås! I alla bergssluttningar och på gröna fält, svartvita kossor som gick fritt året om och betade. Sune påstod att det fanns tre gånger så många kor som människor på ön och det stämmer nog.
Vulkanerna visade sig som heta källor som bubblade och där det gick att koka mat... Och ibland som varmvatten i någon havspool.
Jag läste också att man från luften skulle kunna se ett blått band över ön när hortensiorna blommade som bäst och det tror jag på. Nu hade de flesta blommat över, men kamelior och en massa andra blommor jag inte kan namnet på blommade vackert. Att komma hit på våren måste vara fantastiskt. Hela ön var som en stor vacker park med alla blommor, buskar och träd.
Paraply, fleecetröja, badkläder och solglasögon är bra att packa ner kunde vi konstatera. Jag fick låna kläder av Margaretha ibland...
Tack Margaretha och Sune för en jättefin vecka! Ha det riktigt bra tills nästa gång vi ses!
Gästbloggare Katarina (och Anders)
(Det sista jag såg från flygplansfönstret var förstås ett par svartvita kor som betade vid startbanan...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar